Livet är inte enkelt. Det finns mottgångar och mycket jobbigt i livet. Ibland så jobbigt att man inte hittar någon utväg. Ibland vet man knappt vem man själv är. Man vet heller inte  vilka man kan lita på. Man undrar vad folk tycker om en, vad de tänker om en. Jag har ibland kännt att det blir för mycket, när man hela tiden försöker vara perfekt och ställa in sig hos alla. Det blir för mycket och man lägger för mycket energi på att göra andra glada då man känner kaos inombords. Tygnden på axlarna, tårarna bakom leendet. Det blir för mycket men ingen vet, inte ens dem närmaste. Inget vet. Jag känner bara för att komma bort, från Sverige, från alla jag känner och bara lära känna mig själv. Bara vara lycklig igen. Kommer jag någonsin finna den friden jag så länge har sökt efter. Jag orkar verkligen inte med det längre, alla jävla idioter. Alla egoister och alla hjärtlösa. Bara ta mig härifrån.